Hugh Fearnley-Whittingstall, med en längtan till landet.

Ännu en tevekock. Här i hushållet har vi den senaste tiden sett på ett teveprogram om ett ställe som heter River Cottage. Både program och restaurang där drivs av den något skogmulleliknande Hugh Fearnley-Whittingstall. Det hela är en gästgivaregård med nån slags grönavågen-anläggning, med en stor köksträdgård och frigående djur. Alltihop genomsyras av en uppskattning för vad jorden ger, verkar det som. Istället för att importera en massa smaklösa grönsaker på vintern, får man ta tillvara det som landet (i det här fallet England) faktiskt kan ge. Hugh F-W har varit i hetluften i England då han försökt uppmärksamma hur industriproducerad kyckling behandlas under sitt korta liv, och han har försökt få de som föder upp och säljer dessa kycklingar att stå för sin verksamhet och visa upp den i teve. Det har inte varit så populärt, men ganska framgångsrikt då försäljningen av frigående kyckling faktiskt har ökat markant pga hans kampanj.

Matlagningen som Hugh står för är väldigt robust och enkel. Han är inte så petig med recept eller så. Det är en genuin glädje inför bra råvaror och känslan av att upptäcka nya smaker som verkar driva honom i hans matlagning. Mycket handlar om respekt för det man kan få från naturen. Han tar tillvara mer av djur än de flesta andra, och han är beredd att experimentera med råvaror på ett sätt som jag inte har sett hos många andra tevekockar. Jag tittar inte på hans program så mycket för matlagningen som för den känsla hans attityd ingjuter i mig. Man blir inspirerad att odla sin egen potatis i ett gammalt bildäck på balkongen, och att gå till slaktaren och be att få köpa fårnacke.

Men den viktigaste känslan jag får när jag ser denne man, i dessa program är att jag vill också leva det livet. Jag skulle vilja ha ett litet hus på landet, med en köksträdgård, ett par höns och kanske en get. Låta livet faktiskt styras av naturen lite mer, väder och årstider skulle få sätta agendan för vad som skulle göras dag från dag. Det vill jag. Nu vet jag givetvis att det är en romantiserad bild av jordbruk jag har, och att det inte är så jäkla kul att vara beroende av väder och vind när det är sent i november och det blåser och regnar. Men allvarligt, visst verkar det vara ett bättre liv än att sitta framför en datorskärm och stressas av prestationskrav?