Lättja vs plikt

De senaste veckorna har jag flera gånger fått frågan om jag aldrig jobbar. Personen som ställer frågan tycker väl att det verkar som att jag inte jobbar så mycket som jag borde, eller nåt. Han menar att jag aldrig pratar om jobbet, utan bara om kök, mat och spel, typ. Jag kan förstå att frågan är relevant, för att arbeta hemma är något som kräver disciplin och en känsla för plikt. Tyvärr är inte min skopa rågad med någon av dem. Lättja däremot, det är min påse.

Mitt jobb är lite speciellt, kanske. För när man sitter hemma och ska skriva en avhandling i filosofi, kan man faktiskt arbeta samtidigt som man dammsuger, viker tvätt eller diskar. Eller om man är ute på en promenad, för den delen. Tankarna snurrar på, och formuleringar tar form även om man inte sitter och stirrar på skärm och tangentbord. Kanske särskilt mycket då. Mina arbetsuppgifter består ju vagt av att jag ska läsa, tänka och skriva. Med tyngdpunkten på att tänka, för utan några vassa tankar blir det inte vidare bra det man skriver. I min forskning finns inga resultat från några experiment, empirin är det skralt med. Begreppsanalys och att försöka förstå vetenskapliga teoriers relation till verkligheten är saker som är svåra att kvantifiera. Den enda måttstocken jag har är att jag försöker producera någon ny text varje dag, som för min avhandling framåt - på så vis kan jag se att jag faktiskt gjort nåt. För jag lovar, ibland ersätts lättjan av uppgivenhet, när man efter en veckas arbete inser att inget nytt har tillkommit till ens text. Allt som verkade nytt och bra på tisdag-onsdag, visade sig vara oanvändbart framåt fredag. Bara att kasta och börja om. Inget kul. Som den här veckan (och förra) - när jag har i mångt och mycket börjar från början på min avhandling igen. Sitter och skriver om första kapitlet, för fjärde gången. Nu tycker jag att det har börjat bli lite bättre, men det återstår väl att se.

Angående tankar som dyker upp under promenad, så uttrycket Nietzsche det bra, han sa något i stil med: man ska inte lita på någon idé som inte uppstått under fysisk aktivitet. Han var inte så dum, den gamle syfilitikern!