måndag 26 januari 2009

På allas läppar

Barack Obama. Allas hjälte, messias och han som ska styra upp saker och ting i den här kaotiska världen! Han kommer att mäkla fred i mellanöstern, göra Kina demokratiskt, Putin snäll och Berlusconi intelligent. Han ska bli kompis med Castro och avhjälpa svälten i Afrika. Minst.

Eller? Det finns en sajt som har gjort en Obameter, där de visar hur många av de löften han gav under valkampanjen som han hållit hittills respektive hur många som är på gång. Det är inte nådigt vad folk förväntar sig av honom. Hela den här frälsarbilden och personkulten som frodas överallt är läskig, tycker jag. Vad händer om allt tar lite längre tid än alla hoppas på? Och vad händer om, hemska tanke, han inte kan uppfylla allas krav?! Hur mycket tålamod har det amerikanska folket, och resten av världen?

Själv hoppas jag inte mer än att det blir bättre. Och det borde ju vara en ganska rimlig förhoppning. Idag syntes en första ljusning på det internationella planet då USA har sagt (enligt DN) att de är villiga att förhandla med Iran. Det finns ingen annan väg, verkar man ha insett. Man kan inte hålla på att störta och stödja regimer med militära medel, inte utan att få världsopinionen mot sig. Och är det någon del av det Bush lämnat efter sig som Obama måste ta tag i är det relationer med omvärlden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar