tisdag 10 mars 2009

Tystnaden efter stormen

Så länge The Pirate Bay-rättegången pågick kunde man varje dag läsa nya inlägg i debatten om fildelningens vara eller icke vara. Argumenten handlade om allt från pengar till moral. Frågan om det är rätt att skivbolagen förlorar pengar är väl egentligen sekundär, om man anser att den illegala fildelningen är stöld? De som förespråkar fri information på internet brukar hävda att man inte stjäl, man kopierar när man fildelar. Och i sak har de ju rätt, men det är ju inte filen man påstås stjäla, utan den eventuella ersättning som upphovsmannen skulle ha haft för en såld kopia. Typ.

Själv kan jag tycka att det hela tog larviga proportioner och att man tog till lite väl mycket brösttoner för en diskussion som handlar om något så torrt som upphovsrätten. Dessutom fick jag hela tiden känslan av att skiv- och filmbranschen egentligen bara var sura för de inte kom den här tekniken först, då hade de ju haft en fantastiskt distributionssätt för sina produkter. I stort sett gratis att skicka film och musik över hela världen, inga fysiska kopior, fodral eller nåt annat att betala för. Bara håva in cash. Nu hann tekniskt begåvade kids före, och i och med det missade industrin tåget och började klaga istället.

Jag vet inte om det är moraliskt rätt eller fel att ladda ner musik och film från nätet. Det är liksom lite irrelevant, för det går inte att stoppa nu. Frågan är bara hur de som gör musik och film faktiskt ska få sin ersättning? För det ska de väl? Skivindustrin och de stora filmbolagen tror jag är döende dinosaurier, men jag hoppas att musiker och filmmakare inte är det. Vi får se.

En intressant vinkel på problemet och dess historia såg jag idag på Sydsvenskans hemsida. Fick mig att minnas att det har funnits många olika sätt att gå runt upphovsrätten tidigare. Den digitala fildelningen har bara gjort det möjligt i större skala.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar