Ur askan - i elden?

Har hört idag på nyheterna att det äntligen är eldupphör från båda sidor i konflikten på Gaza. Fast jag tror inte att man kan kalla det fred, eller ens i närheten. Misstroendet och hatet som såtts på Gazaremsan är nog större än nånsin. Och hur omfattande Israels fredsvilja är har vi väl sett bevisad de senaste 22 dagarna? Nog finns sagt om denna konflikt på alla möjliga håll. Jag kan bara konstatera att det är förjävligt med krig.

Vad som skrämmer mig just nu, är vad som kommer ur de senaste veckornas krig. Ingen av sidorna vill ju erkänna att de andra uppnått något. Men sanning att säga så tror jag att de ledande krigshetsarna på båda sidor är ganska nöjda med att ha sått ännu mer hat och våld i regionen. Ingen vill ha fred, utom folket - de som faktiskt får raketer skjutna mot sig eller de som blir bombade. Ledarna på båda sidor verkar vara halsstarriga stridspittar.

Vad som gjorde mig lite fundersam var Saudiarabiens varning riktad till Israel. Kan aldrig vara bra att omgivningen börjar mumla på det viset. Det enda man skulle kunna hoppas på är att någon form av internationella styrkor skulle vara på plats och hålla isär de stridande parterna. Men det är väl för mycket begärt kanske, veton brukar väl hagla i FN när den här frågan kommer på tal.

Nä, jag önskar att några ledare kunde testa Humphrey Bogarts teori om att världen är två drinkar från fred. Han menade att om ledarna i krigande länder satte sig ner och drack två drinkar tillsammans, skulle de inte längre vara osams - och freden skulle vara uppnådd. Lite ligger det nog i det, med eller utan alkohol behöver man nog sitta ner och prata, och faktiskt börja se den andra parten som människor. Först då kan man nå fred. Men det är klart att ett så enkelt förslag är omöjligt att genomföra.