Trubbel i paradiset?

Det har stormat en del internt i Kristdemokraterna den senaste tiden. Anledningen är givetvis den gode Lennart Sacrédeus och hans eventuella plats på partiets lista till Europaparlamentet. Egentligen har jag inte någon direkt anledning att tycka synd om karln, han står för ganska många saker som jag har svårt att hålla med om - han är abortmotståndare och motsätter sig homosexuellas rätt att gifta sig, bland annat. En gammal ärkekonservativ stöt helt enkelt. Anledningen till att det har blivit lite intressant är att kd har tagit avstånd från honom. Partiledarens sågning av Sacrédeus under en presskonferens igår var högklassig. Man kan se inslaget här.

Vad händer egentligen i ett parti som kd? Som jag ser det är det ett parti med två ansikten. Å ena sidan ska man vara ett fungerande, modernt parti som ska vara med och bilda regering tillsammans med den övriga fyrklövern, å andra sidan ska man vara sina kärnväljare trogna. Dessa kärnväljare är väl problemet. Det verkar röra sig om folk som tycker att Sacrédeus har en sund inställning till saker och ting. Det verkar vara en samling mörkerpersoner, som tycker att det var bättre förr, och man ska inte hålla på med såna där nymodigheter som EU eller jämställdhet. Detta märks då Sacrédus fått stort stöd i de interna omröstningarna, och hamnade med god mariginal på valbar plats när partiets ombudsmän sa sitt. När nu partiledningen gjorde allt de kunde för att bli av med Sacrédeus, och gjorde sig av med honom under nästan kuppartade former, blottar man partiets kluvenhet. Frågan är ju hur Hägglund skulle kunna göra annorlunda. Han och partiledningen har ju förbundit sig att hålla ihop alliansen, och då platsar inte tokfransar och motvalls käringar som Sacrédeus, men om man tappar tokfransarna kanske man tappar sina viktigaste väljare. Moment 22.

Min högst personliga åsikt är att jag tycker att det är ganska kul att se masken falla. Det har funnits tidigare exempel på hur mörkblått kd är, men då har det mest varit fråga om kommunalpolitiker i Uppsala med koppling till Livets Ord eller nåt. Nu är det på riksnivå (till och med på internationell nivå, i och med att det handlar om val till Europaparlamentet), vilket gör det lite mer obekvämt för kd. Ett intressant val av partiledningen var ju nu att man inte anförde Sacrédeus åsikter som skäl till att man petade honom, utan hans arbetsmetoder. Han är svår att samarbeta med och envis, typ. Kanske kan det rädda kvar den mer konservativa linjen kvar i partiet. Jag tvivlar på att någon köper att det är de verkliga skälen.

Ett orosmoln är väl vad som händer om de mörkblå väljarna överger kd, har de något alternativ i dagens politiska klimat? Som det ser ut nu är det väl bara Sverigedemokraterna som har en sådan ultrakonservativ linje, som skulle tilltala de högerkristna väljarna?

Om jag vore en riktig olyckskorp skulle jag börja kraxa om att det här är slutet på kd, då man inte i längden kan hålla partiet igång om man förlorar de där kärntrupperna. Men det kan ju visa sig att det finns en kamrat 4% även på den borgerliga kanten, som kan rädda partiet kvar. Den som lever får se. Oavsett vilket så tycker jag att den här striden borde skada partiets anseende, och visa upp för dess samarbetspartner att det finns en del mörka krafter, och man ska kanske tänka både en och två gånger innan man hoppar ner i samma badtunna som dessa. Eller vad säger ni liberaler i folkpartiet och centern? Hur går liberalismen ihop med den kristna högerns bakåtsträvande attityd?