onsdag 8 april 2009

Kommers (II)

Som jag skrivit om tidigare, så är det mycket som måste göras och köpas inför att man blir förälder. Men det verkar inte som att det slutar med det - nu har det uppfunnits en hel jämrans upplevelseindustri för barn. Lyssnade på Tendens idag på p1, och de har haft en serie om de perfekta föräldrarna. I stort kan man säga att serien har handlat om hur dagens unga föräldrar känner mer och mer press att vara perfekta i sin föräldraroll. Information om vad man bör göra och inte göra finns tillgänglig överallt. Experter uttalar sig i varenda medieform som finns och vi har polisiära nannysar på teve som förespråkar tough love. Som förälder är man utsatt och risken att man känner sig otillräcklig är överhängande, tror jag.

Så, dagens Tendens handlade om barnkalas och den industri som vuxit upp kring detta. Föräldrar som, i sin iver att vara sina barn till lags och att inte framstå som dåliga föräldrar i sin omgivnings ögon, spenderar stora summor pengar på kalas arrangerade av proffs. Vissa köper tjänster med catering och underhållning i hemmet, andra åker till olika former av lekställen där barnen serveras både tårta och nån form av nöjesfält. "Det är ju så bra för föräldrarna, för de slipper ju att vara med - de kan sitta i cafét och ha egen tid." så uttryckte sig en föreståndare för nån lekhall i Växjö. Ursäkta mig?

Jag vet att jag inte ska säga för mycket, för jag har ju inga egna barn osv. Men jag tänker ändå säga nåt. För vad faaan?! Är det bra att föräldrarna 'slipper' engagera sig i sina barns kalas? Vore det inte ett bra tillfälle att göra något tillsammans med sitt barn och dess kamrater, för vi har ju så ont om tid nuförtiden? Barnkalas måste ju vara ypperliga situationer att faktiskt ta sig tid till varandra, och inte bara hoppa i nåt nedrans hopptorn eller sjunga karaeoke med en inhyrd barn-entertainer. Jag blir lite äcklad av sån här kommers. För visst är det någon som har hittat ytterligare en skuldkänsloknapp hos unga föräldrar, som om man trycker på den så kommer det ut pengar i andra änden... För min egen del tror jag på fullaste allvar att det räcker gott med kanelbullar och saft, kanske en fiskdamm.

2 kommentarer:

  1. Det är lätt att bli upprörd över mycket när det gäller barn och föräldraskap. Jag hoppas du inte missat "edutainement"-svängen (entertainment+education). Visst kan en ettåring lära sig läsa!. En lite mer nyanserad bild kan fås från repotaget the Rushed Infant.

    Vad det gäller kalasen tror jag dock att inställningen beror på hur livssituationen faktiskt ser ut när det väl är aktuellt med att ha (eller inte ha) ett hyrkalas. Jag väntar alltså med min åsikt några år till...

    SvaraRadera
  2. När man blir föräldrar startar en helt ny kommers i ens liv som man inte visste fanns. Du kommer också märka att det finns genusperspektiv på allt. Exempelvis är det svårt att få tag på en rosa overall med förstärkning på knäna, medan de blå och gröna nästan alltid har det.

    Varför måste det finnas luktfilter på papperskorgen där du slänger blöjor? Det är väl bättre att tömma den då och då.

    Du kommer att bli kompis med Teletubbies och hitta nya intressen i livet som inte är speciellt intellektuellt.

    Kalas är det inte dags för änn på några år, men när du ska ha en hel skolklass hemma då är det dags att hyra in sig någon annanstans, men där är jag inte överens med din syster.

    Det bästa kalaset vi haft var lillflickans kalas i Med-Mera-butiken. Hantverk och annat sär barnen fick vara skapande och kreativa.

    Du kommer märka, du får ett annat och ett nytt liv.

    SvaraRadera