Väntans tider

Idag var det tänkt att jag och Sarah skulle bli föräldrar, men än så länge har inget hänt. Inget vatten som har gått och inga värkar som har satt igång. Mer väntan alltså. Det börjar bli lite frustrerande, och ibland undrar jag om det verkligen kommer att bli en bäbis. För ett par veckor sedan var det nästan skarpt läge, trodde vi, men det gick över... sen dess inget. Så för att fördriva tiden har jag Sarah och jag varit ute och ätit ett par kvällar, och jag var faktiskt iväg igår och spelade Magic (man kan ju inte sluta vara barnslig bara för att man ska bli pappa, eller?). Lördagen avslutades på ett litet trevlig hak i närheten av där vi bor: På Besök heter det. Mysigt ställe, med en mycket avslappnad stämning och god öl. Och goda hamburgare, visade det sig.

För att inte tjata ihjäl Sarah måste jag hitta på något även idag och kommande dagar. Idag ska vi baka surdegsbröd och kanelbullar, grilla en kyckling och en herrans massa husliga göromål. Vi är ett tydligt exempel på hur man ägnar sig åt 'nesting' när barnet börjar närma sig. Förberedelserna är långa och omständliga, känns det som. Jag tror att när barnet väl kommer, så bryr det sig ganska lite om vilken färg barnvagnen har eller vilken modell av skötbord man har köpt. Hysterin kring att förbereda sig är nog bara ett sätt för oss blivande föräldrar att lugna nerverna så gott det går inför den stundande Dagen.

Och vem vet: vår Dag kanske är idag eller imorgon? Håll tummarna för oss.

Köttvariant

Förra helgen var jag på Filosofidagarna i Lund, vilket är en slags kringresande filosoficirkus som slår upp sina tält i nån universitetsstad varannat år. Jag plågades av en svår förkylning och lätt tristess under hela helgen. När söndagens lunch skulle inmundigas var jag sugen på lunnaknake. För er som inte vet vad det är, och inte orkar klicka på länken - det är en korv. En korv med anor. Trots att det är en korv med anor väckte det viss uppmärksamhet att jag faktiskt ville äta korv. För det är inte fint nog, eller nåt. Jag vet inte varför, men många rynkar lite på näsan och antar en aningen fisförnäm attityd gentemot korv.

Om jag får säga mitt så är korv den ädlaste av köttprodukter. Det ska inte vara en korv med alltför stort köttinnehåll, för en hel del av korvupplevelsen ligger i att den inte är helt kött. Den måste fyllas ut med lite potatis, spannmål eller liknande, för att få rätt konsistens. Och köttet, ja. Frågan är vad det är för kött i en korv. När man var yngre äcklades man lite av tanken på att korven innehöll hjärta, lungor, eller tunga av gris och ko. Men egentligen är det väl det mest respektfulla och ansvarstagande man kan göra: att använda hela djuret. En del teve-kockar jag har följt brukar använda begreppet 'mystery-meat', och jag tycker att det passar bra. Och vad är väl godare än just mystiskt kött instoppat i en tarm? För det mystiska köttet verkar vara av en smakrikare sort än de ganska bleka och trista kotletter eller filéer som man stöter på i köttdiskarna annars.

Insikten om att det är godare och att det faktiskt är lite schysstare mot grisen/kon/fåret/geten att använda sig av allt, har gjort att jag inte längre räds inälvsmat lika mycket, så om ni någon gång äter köttfärssås hemma hos mig kan ni räkna med att det innehåller något mystery-meat. Nästa gång jag åker till Italien kanske jag till och med vågar mig på att äta trippa. För er som inte orkar klicka - det är någon eller några av ko-magarna som töms, rensas och kokas till oigenkännlighet. Gärna serverat i ett bröd. I Florens säljs denna delikatess som gatumat: istället för en kokt med bröd kan man ta sig en trippa-macka till lunch. Sugen?

Lite vardagsgnäll

Förkylning. Vad är det för jävla skit? Ska man vara det när midsommar står för dörren och massor av saker måste göras? Inte, om du frågra mig. Men det skiter uppenbarligen min kropp i. Snor och slem, galore. Hostar och snörvlar mig fram genom vardagen gör jag för tillfället. Inte nog med det, vi har en ganska lång lista på saker vi skulle vilja ha gjort i hemmet, innan tillökningen. Och som goda slöfockar är vi ute i sista stund. Istället för att fira midsommar hade jag tänkt åka till IKEA imorgon, och köpa de sista sakerna så att vi kunde inreda vårt näste under helgen. Men, tji fick vi! IKEA har stängt på midsommarafton och midsommardagen. Jag som i min enfald trodde att IKEA aldrig hade stängt - de är ju för fan öppna på långfredagen! Jaja, då kanske vi måste ta det lugnt i helgen då

Jo, en rolig sak också: läste Fredrik Strages krönika om den något udda genren nazi-zombie-splatter-film. En norsk film vid namn "Död Snö" har myntat detta begrepp (för jag tror inte att det har funnits så många inom genren innan). Visst verkar det hysteriskt skojigt att göra zombiefilm, där de odöda dessutom är iklädda SS-uniformer? Allt blir lite bättre om skurkarna är nazister. Filmen är nog inte något för mig, som egentligen inte gillar skräck- eller splatterfilm. Fast i teorin måste det här vara en av de bästa idéer som någonsin kläckts i Norge (nåja...) För att inte tala om den underbara postern. Precis som så många gånger förr är affischen nog bättre än filmen, bara kolla in tag-linen: "Eins, zwei, die!" 'Nuff said.

Kontraster i kupén

Jag åker mycket tåg. Eller jag tror att jag åker mycket tåg i alla fall: nästan varje vecka åker jag fram och tillbaka mellan Malmö och Linköping, mellan hem och jobb. Oftast försöker jag att få lite jobb gjort under de nästan 3 timmarnas restid, men ibland går det bara inte. En sådan resa hade jag förra veckan, då någon manick som styr vagnslutningen hade kajkat i hela tåget jag åkte i. Jag försökte läsa lite, men slog det genast ur hågen då jag kände att krängningarna bäddade för kräkningar. Istället satt jag och tittade ut på sommar-Sverige. Det är minst sagt en resa genom kontraster som man företar sig när man åker tåg.

Ena stunden far man fram genom vad som verkar vara urskog där man kan ana vilddjuren (läs: älgar och rådjur) bakom trädstammarna. Andra stunder är det pastorala idyller med blomsterängar och betande kor, röda stugor och små sneda gärdsgårdar. I ett ljusgrönt juni finns det nog inget annat land som är vackrare, nationalromantikern i mig vaknar och jag sitter som förtrollad av all skönhet.

Men utan förvarning brötar tåget in i nån tätort eller mindre samhälle, och då har man givetvis lagt rälsen i de mindre attraktiva delarna av samhället, för att inte störa de som bor där. Detta får dock till följd att man raskt förflyttar sig från pastorala ängar till rostiga skrotupplag, betong och vad som ser ut att vara övergivna industrilokaler. Kontrasterna är markanta. I de djupa skogarna i Småland märks det här tydligt, och utanför Nässjö finns en av mina favoritexempel på den fulsnygghet som dessa industrilandskap visar upp: tre rostiga cisterner av rejält tilltagen storlek. De är flera våningar höga, och säkert tio meter i diameter. Och fråga mig inte vad de rymmer, men kontrasten de utgör gentemot det vackra landskap man nyss plöjt fram igenom är markant. Likaså det stora upplaget med fraktcontainrar, som också finns i Småland (nu minns jag inte om det är Nässjö eller Alvesta som ståtar med det). Där står containrar som har fraktats över hela världen, bokstavligt talat: det är bland annat japanska, kinesiska, italienska och sydamerikanska containrar. De står i tydlig kontrast till de enorma timmerupplagen som bildades efter Gudruns och Pers framfart i trakterna. Den stora nya världen möter den gamla svenska landsbygden på något vis. Jag tycker att det finns något poetiskt i dessa möten och dessa kontraster. Naturen möter städernas industrier, och det lokala möter det internationella.

En liten tanke från andraklass, bara.

EU-parlament

Idag har jag röstat, min fru också. Jag tyckte att det kändes lite högtidligt och ganska trevligt att rösta. Det brukar göra det. Dagen till ära tog jag på mig finskorna och en kavaj och travade iväg till vallokalen. Att påstå att det var trängsel skulle vara en överdrift, och det oroar mig lite. Med oro har jag också sett hur högerextrema och främlingsfientliga partier har vunnit framsteg i Europa på senaste tiden, och inte minst i EU-parlamentsvalen i England och Holland som redan har avklarats. I England är det de gamla nazisterna som tagit på sig kostymen och låtit håret växa ut, numera kallar de sig British National Party (BNP) - visst ja, det gjorde de ju förr också. Inget har hänt i deras politik egentligen, de är fortfarande bigotta och lever på andra människors okunskap och rädsla för "de andra". I Holland är det en samling islamofober som har fått en massa röster, där heter de Frihetspartiet (eller vad det nu blir på holländska, förkortningen är i alla fall PPV). Under ledning av Geert Wilders sprider de sin dynga, och piskar upp hat mot i första hand muslimer, men även mot andra 'avvikande grupper'.
Just detta, att vara så rädd för främlingar och att låta den rädslan komma ut i form av ett hat, verkar vara så grundläggande hos människan att inte ens när vi har val till ett internationellt parlament kan vi låta bli att ty oss till nationalister. Är det bara jag som tycker att det verkar vara ett felslut? Hela tanken med ett EU är väl att uppmuntra till samarbete med andra människor, i andra länder, med andra kulturer? Hur kan man då tro att folk som inte gillar andra kulturer/religioner/hudfärger ska kunna bidra till ett samarbete och göra saker och ting bättre? Visst, man kanske vill att ens eget land ska lämna unionen, men det är inget som beslutas om i EU-parlamentet. Ett sådant beslut skulle endast kunna tas (om det kan tas) av ett nationellt parlament.

Tyvärr är det ju inte bara i det här valet som högertokar vinner framsteg. I Ungern marscherar återigen brunskjortor, men här är det inte muslimer i första hand som får ta smällen, utan romer. I Sydsvenskan läste jag en artikel om hur det högerextrema Jobbik skrämmer folk och sprider lögner om romer. I Bosnien har man till och med lagar som nekar judar, romer, minoriteter och personer från blandäktenskap att inneha politiska toppositioner. Modernt Europa? Jo, tjena. Sen ska vi väl inte tala om de nationalistiska flamländarna i Belgien, eller fascisterna i Italien, eller Front National i Frankrike, eller för den delen Danskt Folkeparti. Listan verkar inte ta slut.

Om det finns något man kan göra åt det här, så är det faktiskt att gå och rösta. Ge inte främlingsfientliga krafter en plattform att basunera ut sitt hat ifrån.

Matos och bönder

Idag vandrade jag och min fru på stadens gator i jakt på Bondens Marknad. Vi hade hört så mycket gott om att kunna handla lokalt producerade och ekologiskt odlade varor på Drottningtorget här i Malmö. Till vår besvikelse hittade vi endast några få stånd ihopträngda i en liten cirkel, de liksom kurade, trots att vädret var bra. Utbudet var det lite skralt med också - alla var väldigt generösa att bjuda på vad de hade till försäljning. Men varorna var väl inte vad jag hade förväntat mig. Det fanns mest honung och diverse hårt rökta korvar. Jag hittade ett (1) stånd som sålde tomater (skitdyrt) och ett (1) stånd som sålde potatis. De andra krängde mest vakumförpackat kött av olika djur: struts, lamm, gris, nöt och tupp hittade jag. Jag som i min enfald hade hoppats på ett stort utbud av grönsaker, berg av potatis, gurkor, tomater, örter, lök, rädisor, rödbetor och sparris. Kanske lite rabarber och jordgubbar också? Det är ju ändå säsong för det.. Nädå. Dyrt kött och smaksatta honungar fick det bli. Just det, ett stånd med spettekaka fanns det också.

Surt traskade vi vidare till de mer centrala delarna av stan, för att handla lite bäbiskläder. Till vår förvåning var stora delar av centrala innerstan blockerade av marknadsstånd och serveringsdito. Det var helstekta kotlettrader serverade med stekt lök och äpplemos, franska crêpes, belgiska våfflor, thüringer-bratwurst med surkål och franska korvar med okänt innehåll. Här var godsaker.

Kanske inte de godsaker vi letat efter på bondens marknad, men mycket trevligare och mycket intressantare. Delvis var det så uppskattat för att vi inte hade några förväntningar, men mest för att korv och surkål alltid är gott!

Flash!

Jag skulle bara vilja berätta att vi nu är gifta här på Vitemöllegatan i Malmö. En längre rapport om äktenskapets innebörd och vedermödor kommer senare. :-)

Nu får ni nöja er med en liten bild.